Ivö kyrka 2008, foto: Åke H. Moberg
|
| |
| Indelning: | 2002 uppgått i Bäckaskog. |
| Om socknen: | Ivö omfattar Ivön och består av sandig odlingsbygd i söder och kuperad skogsmark på Ivö klack i norr.
Ortnamnet (ca 1300 Ifiø), som ursprungligen avsåg Ivön, innehåller troligen Iwi, ett äldre namn på Ivösjön.
Källa Nationalencyklopedin |
| Om kyrkan: | Den lilla rektangulära tegelkyrkan byggdes troligen på 1220-talet, möjligen på initiativ av Andreas Sunesen, ärkebiskop i Lund 1201-24. Den välvdes på 1400-talet, det kraftiga tornet byggdes 1820 och vapenhuset i väster något senare. Fragment av medeltida kalkmålningar från tiden före valvens tillkomst är bevarade. Av den byggnad Andreas Sunesen ca 1225 lät uppföra nära kyrkan är den välvda s.k. biskopskällaren bevarad.
Källa Nationalencyklopedin
S:ta Ursula kyrka på Ivö, är troligen uppförd av ärkebiskopen Andreas Sunesson någon gång under åren 1224-1228 då han bodde på Ivö. Den är byggd i romansk stil och som hörs på namnet helgad åt S:ta Ursula.
Innan kyrkan byggdes for Ivöborna över sjön till Elleköpinge kyrka och sedan Gualövs kyrka byggts, for de dit för gudstjänster och förrättningar.
Ivö kyrka ligger vackert vid stranden av Kyrkviken. Att den är belägen där och inte på höjden mitt i byn, har man olika teorier om. En är att platsen bredvid S:ta Ursulas källa ansågs helig och därför uppfördes kyrkan där. En annan teori är att Andreas Sunesson byggde kyrkan på ett ställe dit han lätt kunde ta sig med båt från sin bostad Ivöhus mitt över viken.
Kyrkan är en av de första som byggdes av tegel. Detta material började användas först vid denna tiden. Materialet till teglet togs från Klacken i form av bränd kalk och grus. Teglet tillverkades och brändes sedan på sluttningen mot Kyrkvikens västra strand söder om kyrkan. Där kan man fortfarande finna rester från tegeltillverkningen och backen kallas "Teljavången". Storleken på den ursprungliga kyrkan var 12 x 20 fot. Den östra gaveln kröntes av tre tinnar som än idag har kvar de urprungliga tegelpannorna. Den västra gaveln var som den östra men revs till största delen när tornet byggdes i slutet av 1700-talet. Ingången till kyrkan låg åt söder, troligen i ett vapenhus byggt i trä.
Yttertakets tegelpannor låg kvar långt in på 1800-talet. 1890 togs de emellertid bort och taket täcktes av tjärpapp och 1922 lade man cementtegel ovanpå pappen. Det gulröda tegeltaket som finns på kyrkan idag tillverkades i Weberöd och lades dit 1958.
Man vet inte mycket om kyrkans historia från byggnationen fram till slutet av 1700-talet då kyrkan var i dåligt skick och i stort behov av en reparation. Tornet påbörjades år 1785 men i brist på medel kunde det ej byggas färdigt förrän in på 1820-talet, då även vapenhuset byggdes till.
Ivö kyrka hade från början ett innertak av trä, ett s.k. basiliketak. Det togs bort och de vackra tegelvalven slogs i början på 1500-talet.
Den nuvarande sakristian vid norra väggen byggdes 1939, fram till dess hade sakristian varit placerad bakom altaret på östra väggen.
En stor reparation av kyrkan genomfördes på 1920-talet. Samtidigt med yttre arbeten såsom tornet och vapenhuset, åtgärdades också en stor del inne i kyrkan, t.ex. ny stenläggning på golvet, nya bänkar och pallar och det togs upp ett fönster mot söder vid altaret. Allt detta kostade mycket pengar och Ivö kyrkokassa hade ont om den varan. Följden blev att de måste låna upp pengar till reparationen. Det gjorde man från Kiaby kyrkokassa samt från en dåvarande kyrkvärd vid namn Ola Christiansson.
Ytterliggare en stor reparation gjordes i Ivö kyrka 1939. Då fick kyrkorummet sitt nuvarande utseende, med predikstolen placerad vid norra väggen. Altarets placering och utformning ändrades också i samband med att sakristian flyttades. Samtidigt med restaureringen av kyrkan framtogs de medeltida kalkmålningarna på korets östra vägg. Målningarna anses härröra från 1300-talet och föreställer höger om altaret S:ta Ursula med följe och vänsrer om altaret S:ta Katarina.
1998 gjordes en ny resaurering av kyrkan. Det elektriska systemet byttes ut och kyrkan målades ut- och invändigt. Kyrkan återinvigdes den 27/9 1998 av biskop Christina Odenberg.
ALTARSKÅPET
Ivö kyrka har haft tre olika altaruppsatser. Det första var ett altarskåp med S:ta Ursula i centrum av 5 gossebarn och 5 flickebarn. Allt utskuret i trä, och målat och förgyllt. Denna altarbild finns ej mer. Det sägs att den såldes och kom i privat ägo.
En ny altartavla föreställande den heliga nattvardens instiftelse sattes upp år 1726 tillsammans med ett litet krucifix. Denna tavla är också skuren i trä och målad.
Vid den stora restaureringen på 1820-talet skaffades ett altare med predikstol över. Predikstolens framsida var altartavla vilken prydd med Frälsaren på korset, en dödskalle och två korslagda benknotor. Den gamla altartavlan blev då uppsatt på läktarens framsida.
Den nuvarande altartavlan är en kombination av de bägge senaste. Inskrifterna på denna altaruppsats är följande: " Sic Deus dilexit mundum" (Så älskade Gud världen). Till höger om den korsfästes bild: "Han blev lydig intill döden." Fil. 2:8. Till vänster om Frälsarens bild: "Det var våra krankheter han bar." Jes. 53:4.
DOPFUNTEN
Dopfunten som är av sandsten är lika gammal som kyrkan.
PREDIKSTOLEN
I början av 1600-talet uppsattes en predikstol vid södra väggen. Den var smyckad med två familjers vapen nämligen H. Henrik Ramels och hans hustru Margareta Skiels. Dessa var ägare till Bäckaskogs slott till vilket då Ivö hörde. Senare flyttades predikstolen över altaret och 1920 ersattes den av en ny som fick den nuvarande placeringen vid norra väggen.
ORGELN
Kyrkan har haft fem orglar. Den första inköptes 1888 och användes till 1911. Denna byttes då ut mot en kapellorgel från Svenssons orgelfabrik i Eslöv. 1927 var det dags för en ny av samma typ men av Almkvists fabrikat. Den första piporgeln donerades till Ivö kyrka av direktör Ernst Wehtje i samband med reparationen 1939. Den nuvarande orgeln byggde orgelmästaren Wilhelm Hammersam år 1955. Kostnaden för denna orgel var 9000 kr, av vilka Kyrkliga arbetsföreningen bidrog med hälften. Sedan 1989 finns också ett piano av märket Futura i kyrkan. 1995 togs orgeln ur bruk och en ny elektronisk orgel, av märket Alleen, införskaffades.
KLOCKORNA
Troligen har Ivö kyrka redan från början ägt en klocka. Man tror att den var placerad i en klockstapel av trä strax söder om kyrkan. Under en period var den dock upphängd mellan två träd på kyrkogården med endast ett tak över. Då tornet var färdigt år 1820 hängdes klockan på plats där. Från början fanns inga inskriptioner på klockan mer än årtalet. Efter att ha fallit ned och gått sönder och måst gjutas om 1758, finns följande skrivet på klockans framsida: "Gloria in excesis Deo" (Ära vare Gud i höjden).
Inskriptionen i söder lyder:
1701 Wart til Ifwö guten
jag nederföl och söndergik
under 10 lisp. förökt och 1758 omgiuten
under Konung Adolph Friedriks tid.
Christian Barnekov Lands Höfding
Johan Engström Biskop
Aron Rehm Kyrkoherde war.
I norr:
Ifrå solens uppgång alt intil nedergången vare Herrans namn lovet.
Dom. v 3.
Guten av Anders Wetterholz.
Kongl. Privil. styck och klockgjutare
Anno 1758
N:o 289
Denna klocka rämnade på 1920-talet och förlorade mycket av sin klang. År 1959 gjöts emellertid klockan om och ökades från 225 kg till 350 kg. Kostnaderna för detta täcktes av donerade medel. Samtidigt donerades pengar till en ny storklocka som gjöts på samma gång som den gamla av Erland Bröckner-Ohlssons klockgjuteri i Ystad. På den nya storklockan finns många inskriptioner och också en bild på S:ta Ursula. Klockringningen har länge skötts för hand men sedan år 1977 är den elektriskt styrd.
I Ivö kyrka finns många inventarier. Bland dessa märks särskilt det vackra altarkorset och vaserna i silver designade av Wiven Nilsson. På altaret står också två stycken ljusstakar av malm. De är från 1600-talet och har initialerna O.K.S. respektive A.H.D. inuti den ihåliga foten. På predikstolen är placerat två lika dana, men något mindre ljusstakar. Varje sida om altaret är prytt med ytterligare två par ljusstakar. Innerst på piedestaler står två tennstakar från 1631 och utanför dem golvljusstakar i mässing. Flera av inventarierna finns framställda endast vid förrättningar. I fördjupningen i den gamla altarskivan förvarades en relikdosa av blyplåt innehållande ett par benbitar och fjorton stycken linnefragment mönstrade i blekrött. Detta anses vara S:ta Ursulas reliker. De har tillhört kyrkan från början men, förvaras numera på Universitetets historiska museum i Lund. Där finns också ett rökelsekar i mässing som tillhör Ivö kyrka. Det är ett förnämt arbete från 1300-talet. Det hängde tidigare i koret, men har ersatts av en liten lampkrona i mässing.
Avskrift av Bäckaskogs församlings beskrivning av Ivö kyrka, tryckt 2002. |
Länk till kyrkoarkivförteckningen i NAD |
Länk till häradsekonomisk karta hos Lantmäteriet |
|
| |
Var finns kyrkan/kyrkoruinen? Karta |