Detta är historien om en resa som skedde för över 280 år sedan i Skåne. En resa som handlar om hur tjuven Mats Hansson i Genarps socken stal en häst, vilken han skulle sälja på marknaden i Ystad. Bonden Nils Hansson påstod att det var hans häst som stulits. Dessa två mäns ord kom att stå emot varandra i en långvarig rättegångsprocess. I domböckerna står mycket berättat om hur det hela gick till. Året var 1719. Först år 1721 föll den slutliga domen på tinget i Dalby. Tjuven skulle böta en summa tre gånger så mycket som värdet av den stulna hästen samt stå skrift i kyrkan. Eftersom det inte kunde bevisas att hästen varit Nils Hanssons blev denne skyldig att lämna tillbaka ett sto och en gammal ko, som denne tidigare fått som ersättning för den stulna hästen av tjuven. I kyrkböckerna framkommer att det var den åttonde oktober 1721, som Mats Hansson sonade sitt brott, mot det sjunde budet, i sakristian till Genarps kyrka.
Kyrkan i Genarp en dag i oktober 1999.
Den här dagen, i maj månad år 1719, vaknade Mats Hansson Leråkare, steg upp och klädde på sig. Hans hustru Karna Persdotter stod vid spisen. I början av 1700-talet sägs det att bönderna i Bara härad bar "skinbyxor samt svarta och hvita vallmars tröjor. Qvinkönet skall äfven då helt ärbart hafva klädt sig i svart", vilket hembygdsforskaren Jonas Frostensson Swanander hörde berättas. När tjuven Mats klätt på sig åt han en bit mat. Sedan begav hans sig av på sin resa mot Ystad. Prostsonen Swanander skriver att de som bodde i Bara härads skogsbeklädda del "tvingas oftare att göra resor, och de föra ett mera verksamt och rörligt liv. Härigenom vinna de kännedom om andras seder, och de äro mera bildade, snyggare, gladare och hjälpsammare än sina bröder". Dessa bröder åsyftade på bönderna i den flackare delen av häradet. Men det är givetvis en generalisering, och en försköning av bönderna i skogarna, för den resa Mats Hansson skulle göra var en tjuvs resa.
På Gerhard Buhrmans karta från 1684 syns området kring Häckeberga gods.
Den fattige Mats Hansson, var född i Björnstorp i Gödelövs socken, ungefär 1658, året då freden i Roskilde slöts. Många gånger skymtar han fram i rättegångsmaterialet, bland annat nämns han som far till ett oäkta barn, en gång blev han skjuten av en ryttare och en annan gång hade han och hans lilla son, den trettonårige Per, huggit ned ett träd olovligen, som tillhörde Häckeberga gods. Många av bönderna i Genarps socken var frälsebönder under Häckeberga gods. Likaså var den fattige Mats Hansson och dennes familj. Till godset hörde ett tegelbruk, på vilket Mats var leråkare.
Häckeberga sjö och gods.
Folket levde i en orolig tid, under försvenskningen av Skåne. I Skåne var livet hårt för de flesta människorna. Krig, missväxt och pest hade lagt många gårdar öde och orsakat stor människospillran. Klockan fem på kvällen den nionde april 1719, samma år som Mats Hansson stal hästen, hade även en stor brand ödelagt många gårdar inne i Genarps kyrkoby. Denna brand orsakades av en stor torka. Det är tänkbart att det även var torrt i maj den dagen när mannen åkte till marknaden i Ystad.
Det var efter pingsttiden som han stal hästen. Denna dagen i maj månad gav sig Mats Hansson av till Ystad för att sälja en stulen häst. Hästen hade han stulit på Gödelövs gärde, för att kunna betala fältskären för dennes behandling av den sjuke 23-årige sonen Johan, som låg dödssjuk hemma i sängen. Den unge mannen dog i augusti månad 1719.
Tidigt på morgonen gick mannen Mats Hansson ut ur huset i Stora Perstorp och Genarp socken. I St. Perstorp fanns bara två hus som låg djupt inne i skogen. Dessa så kallade torp som fanns under Häckeberga gods var många. Någon äldre karta över socken och dessa torp finns dessvärre inte bevarat in i våra dagar. Det var de folk som inte hade tillräckligt med jord som bodde i torpen.
Den 61-årige Mats tittade ut över blåbärsåkern, där förra årets höskörd hade växt, ½ lass hö. För knappt ett år sedan hade det varit inspektion över gärdesgårdarna och ängslotterna i St. Perstorp. När jag åkte till platsen för var familjerna bodde fann jag en igenväxt bäck som löpte tvärs över vägen. Det är troligt att det funnits någon träbro över vattnet. Här nedan är en bild över hur det idag ser ut i St. Perstorp.
St. Perstorp en dag i oktober 1999.
Det är möjligt att Mats Hansson åkte över bron över bäcken vid St. Perstorp. Eventuellt kan den stulna hästen ha varit gömd hemmavid, eller så stal han hästen samtidigt som han gav sig av. Det är och förblir ett mysterium. Låt oss anta att han gav sig av över den lilla bron över bäcken. Vi följer i hans fotspår över trakterna kring Romeleåsen.
Tjuvens första färdsträcka mot Everlövs socken (på Gerhard Buhrmans karta från 1684).
Mats Hansson red på de små vägarna, eller snarare stigarna, för att så småningom komma fram till Everlöv. När Carl von Linné reste i de här trakterna på sin skånska resa år 1749, skriver han att "Ekar stodo mitt i säden till myckenhet, som hade säden varet sådd i ekelundar, ty herrskapen tillstadde icke dem att borthuggas, fastän de skadade säden vid hårt vite för lantmannen; ej heller märkte man, att eken här så brände säden som upp i landet". I prästrelationerna från 1690-93 skriver prästen Joh: Oelreich att Bylerupkiären "giöra åtskilnat emellan Heckeberga och Rödde. Förbi detta kärr har troligen Mats ridit. Mellan Everlöv och Rödde ligger Breamosse. Berget i socken heter Boseberg. I Everlövs socken fanns följande byar och torp, nämligen "Kumletoffte, Stora Rödde, Hemmestrup, Hemmestrup Mölla, Lilla Rödde, Rödde Mölla, Östarup, Orehusen, Humblehuset, Sudarehuset och Baggarup".
Everlövs kyrka från 1100-talet, med kyrkporten från 1200-talet.
Mittemot kyrkan i Everlöv låg Everlövs gästgiveri. På Everlövs gästgiveri stannade Mats till för att äta en bit mat och köpa sig ett stop öl. I rättegångsmaterialet framkommer att Mats på en av sina andra resor till Ystad kostade på sig färdkost fram- och tillbaka för 2 daler. Gästgivaren i Everlöv vid den här tidpunkten var Petter Roman (en del källor nämner honom också som Koman). Några av bönderna i byn han kan ha träffat på är till exempel Lars Holgersson, Jöns Andersson, Rasmus Nilsson, pastor Billing och klockaren Nils Möller.
I den skånska postakten från 1718 berättas vilken väg posten skulle ta. "Ombyte från Ystad till Efwerlöff 2 ½ myhl." Även i en annan källa, Georg Biurmans vägvisare från 1776, berättas att avståndet mellan Ystad och Everlöv var 2 ½ mil. Denna sträcka färdades tjuven. På sin väg stannade han till i Everlöv, drack sitt öl och gav sig sedan av längs landsvägen.
Tjuvens färdväg från Everlöv socken till Ystad (på Gerhard Buhrmans karta från 1684).
Färden styrdes sedan mot Ystad, med den stulna hästen, och vidare förbi Blentarps socken. Det fanns ingen källa i byn och ingen stor å. Däremot fanns det några små bäckar, d vs Hyllebäcken, Ryllewädebäcken och Orebäcken. För att komma till Blentarp har Mats Hansson måst åka över "Stockebro som är öfuer den bäck, som giör åtskilnat emellan Efuerlöf och Blenterup sockn", vilket står skrivet i prästrelationerna.
Blentarps socken utritad på Gerhard Buhrmans karta från 1684.
I Blentarps socken är det tänkbart att han kan ha ridit förbi schäfern (person som arbetade med fårskötsel och fåravel) Jochum Michel Bader på Ågerups gods. Denne som år 1722 finns antecknad i passboken över utresande från Skåne, på väg till Stralsund. Här i Blentarp hade däremot inte Mats Leråkare tid att stanna någon längre stund. Utan han fortsatte raskt vidare.
Blentarps kyrka.
I Torna, Bara och Harjagers Kronofogdearkiv 1761-1800 ligger ett brev från 1775, angående böndernas problem med vägreparationerna. I det brevet omtalas att "Bländerups socken här på allmänna Landswägen ifrån Rigårds torpet i Liunitz härad och inemot Hasslemölla sine wägestyken af 1 3/8 dels mihl, och en fiärdedels mils längd på den farwäg som går ifrån Hylla til Rydsgård" ansågs vara besvärligare att underhålla än de andra vägarna. Till en viss del har Mats ridit på denna vägen, men fortsatt framåt när han kommit till Hylla.Vägen har säkert varit lika dålig då, eller kanske sämre, som det berättas om i brevet från år 1775.
Landskapet här är väldigt kuperat och vägen slingrar sig ner för Romeleåsen. Många översvämningssjöar har funnits här och gör så än idag. Utanför Bleckstorp ligger några märgelgravar och dödissjöar. Några gräsänder lyfter från vattnet när jag närmar mig denna.
Märgelgrav utanför Bleckstorp med lyftande gräsänder.
Vid Rögla ligger flera sjöar och kärr som till exempel Gamla Dammen. Här finns också vid Röglahus den sk Slåbäcksdammen, skriver Karl Enghoff i boken De allmänna vägarna i Malmöhus län. Efter Rögla går det snabbt nedför backen. Landskapet blir mindre kuperat och mer öppet. Därefter vidare mot Skårby.
Återigen blir landskapet mer backigt. Efter Skårby åker Mats Hansson över Svartån. Här har antagligen funnits en träbro av något slag. I prästrelationerna från 1691 berättas om Svartån, att "Åån är een, som skilljer Liunets och Härrestads häradh från hvar annan, och när then kommer synden för Hönnestadh, går then så in under jorden, at the som gå ther wedh at hösta, siunes sig gå på grönsvären, som på et laken, och menes fordom varit een siö, som är igengroot; somblige ställen äre holl, som brundar mycket diupa, och töör ingen medh hästar och vagn sig ther uth på begifva. Bryggar äre twå, een som skiller herradarne åth uthi öster, och een uthi synder, om them man intet weet referera". Över bryggorna har säkert Mats ridit.
Till vänster ligger Krageholms slott, där Carl von Linné stannade till på sin skånska resa 1749. Även Abraham Abrahamsson Hülphers berättar i sin reseskildring från 1759, om hur vägen i det här området "blev hård, små backar och höjder kontinuerade". Här möter oss en livlig trafik." Bönderna mötte vi med bränntorv, som blivit upptagen till salu. Hjul fördes till staden 8 par oskodda av ek, därföre väntades 6 m. paret på marknaden i morgon".
Mats red över Bjäresjö eller Skårby bron, vilken enligt Karl Enghoff ska finnas på Norra kronolandsvägen, och vara utav trä. Här finns också en häradsskillnad, mellan Ljunits och Herrestads härader.
Mot Bjäresjö. Mats Hansson red backen upp och en fantastisk vy öppnade sig plötsligt. Havet blev synligt endast några kilometer bort. Bredvid Bjäresjö socken ligger godset Bjersjöholm. Här ligger 2 ättehögar tydligt synliga från vägen. "Landet in emot Ystad var på sjösidan sandigt och hade flygsand väster om staden men än mera flygsand på östra sidan, som sträckte sig långt bort", vilket Linné nedtecknade av sina minnen av hur han närmade sig Ystad år 1749.
Omgivningen kring staden Ystad på Gerhard Buhrmans karta från 1684.
Äntligen var han framme i Ystad. Tjuven red in genom "porten" till Ystad, d vs Stora Västergatan. I början på denna gata, i hörnet till Svartgränd, står än idag den äldst bevarade milstenen i Skåne. Troligen står den på sin ursprungliga plats. Milstenen är från 1663, 165 cm hög och 47 cm bred samt huggen av en kalkstenshäll. Den har krön i barockstil. I relief under en kunglig krona finns Karl XI:s namnchiffer CRS, d vs Carolus Rex Suecorum.
Milstenen i Ystad från 1663.
Inskriptionen på den lyder enligt följande:
1 MYL.P.HAMMARSKIÖLD, LANDSHÖFDING OFWER MALMÖHUS, LANDZCRONA OCH HELSINGBORGS LÄHNER. ANNO DOMINI
MDCLXIII.Från Västra port nr 1, vid Klintholms grindar, gick landsvägen till Malmö. Vid Västra port nr 2, Tvärens grindar gick vägen mot Lund, skriver Karl Enghoff (1938). I Ystad fanns en bro, men utan namn, som befann sig strax utanför västra port. Över denna bro kom Mats Hansson ridande in i Ystad för att återhämta sig efter sin färd. En färd som från Everlöv varit 2 ½ mil lång. En mil var ca 10 690 km.
I den skånska postakten från 1718 berättas om att det uti "Ystad är skifte förre Postmästaren Murman tagit afsked och blef i des ställe" den 5 april "tillsatt Gästgiwaren Bengt Kock at wara Posthållare". På Bengt Kocks gästgiveri har kanske Mats Hansson sovit över natten innan han begav sig av till marknaden. Kanske har han ätit gröt, vilket Linné skriver "är här på landet bondens mesta föda, den han mest äter både morgon och afton, då gröten kokas om aftonen och om morgonen uppstekes eller uppvärmes". Eller kanske åt han "stek bruktes hos bondfolket att späckas med timjan och överläggas med honung, som smakade tämmeligen väl". Vem vet, kanske han endast åt en smörgås. Drack det gjorde han garanterat.
På marknaden, en söndag i maj månad, försökte Mats Hansson sälja den stulna hästen, till handelsmannen Lars Jönsson Hedeskog. I ett försök att sälja hästen, påstod sig Mats, heta Anders Andersson och komma från Kumlatofta by i Blentarps socken.
Väl hemma fängslades tjuven Mats Leråkare. Händelseförloppet går isär på en del punkter, men med hjälp av de olika vittnesmålen kan ett eventuellt händelseförlopp utläsas. Först satt han en dag. Därefter höll han sig gömd och blev infångad igen. Den sista gången satt han fängslad i 4 dagar och nätter på Häckeberga gods. Där fick han gå ute på marken, fastsatt, där han fick "dricka och bröd", samtidigt som hans hustru "bar honom maat".
Det var på tinget i Dalby som olika personers vittnesmål antecknades. I domböckerna finns långa redogörelser för hur den hästen som Mats ville sälja såg ut och hur Nils Hanssons stulna häst skulle ha sett ut. För att utreda hur hästen sett ut och vems den var blev Mats Leråkare tvungen att göra ytterligare resor, vilket framgår av en "expensräckning", bland annat åkte han två gånger till Ystad för att hämta attester och närvarade på rättegången i Kämnärsrätten samt en längre resa till Småland för att hämta vittnesmål från en dragon om hur den häst skulle ha sett ut som denne sålt till Nils Hansson. När Mats Leråkare var i Ystad den sista gången sov han över, eftersom tinget varade i två dagar. Det blev också en och många flera resor fram och tillbaka till tinget i Dalby. Tjuvens resa slutade egenligen inte när han väl kom hem.
Vem ägde hästen som stals? Bonden Bo Olsson, som slog Mats son Johan, sa att han inte blivit av med någon häst. Däremot påstod frälsebonden Nils Hansson att det var hans häst som blivit stulen. Vems häst det var som Mats stal blev aldrig riktigt klargjort vid tinget i Dalby. Däremot framkom att det inte kunde vara Nils Hanssons häst, utan eventuellt Christen Nilssons häst. Huruvida Mats släppte hästen igen, som han sa att han skulle göra på Ystad marknad, eller om han ändå sålde den på någon annan marknad, lär vi aldrig få reda på.
I bygden var Mats Leråkare känd för att syssla med "mussleri", vilket betyder snatta, att ta saker av ringa värde eller att hemligen ta eller dölja något. Rätten den 22 juni 1720 frågade vittnet Christian Castensson, 64 år, om han visste om Mats var lagförd för tjuveri?. Han svarade "Nej: Men Matths har bodt i Wallby i Torna härad och har intet kummit tädan för godt lefwernes skuld. Och desutan skola alla menniskor weta, som kjänna Matths, at han haft ondt ryckte om sig". Det framkommer inte egentligen hur skyldig han var, men om man läser mellan raderna visar sig en person som verkar vara mycket skicklig i att framlägga berättelser på ett målande och dramatiskt sätt inför rätten. Det finns också ett brev bevarat från honom, men nedskrivet av en skrivare. Många gånger ändrar han sin historia om vems häst han egentligen stal. Tingsrättens slutliga utslag kom på sommartinget i Dalby den 22 juni 1721. I kyrkboken för Genarps socken står antecknat att brottet mot det sjunde budet sonades i sakristian till genarps kyrka den åttonde oktober år 1721.
Tjuven Mats Hansson sonar sitt brott i sakristian till Genarps kyrka år 1721.
Bara häradsrätts arkiv 1718, 1719, 1721, sommartinget, AIa:5, Landsarkivet i Lund.Bara häradsrätts arkiv 1718-1719, FIa:23, Landsarkivet i Lund.
Bara häradsrätts arkiv 1720, AIa:6, Landsarkivet i Lund.
Bara häradsrätts arkiv 1721, Inneliggande handlingar, sommartinget, FIa:25, Landsarkivet i Lund.
Biurman, Georg 1973: Vägvisare uti SVEA- och GÖTA RIKEN samt Stor-Förstendömet FINLAND af Georg Biurman 1776. Stockholm: Rediviva.
Buhrmann, Gerhard 1927 (karta i faksimil): Karta över Skåne år 1684. Uppgjord på Karl XI:s befallning [...] Originalet i Krigsarkivet. Utgiven av F.Wernstedt. Stockholm: Statens reproduktionsanstalt.
Enghoff, Karl 1938: De allmänna vägarna i Malmöhus län. Lund.
Genarps kyrkoarkiv, C:1, Landsarkivet i Lund.
Hülphers Abrahamsson, Abraham 1934: Genom Sjuttonhundratalets Skåne. I: Schiller, Harald (red): Skåne genom två sekler. Reseskildringar från gamla tider.
Falköping.Lemmeströ kyrkoarkiv, C:1, Landsarkivet i Lund.
Linné, Carl von 1975: Linné i Skåne. Bertil Gullander (red). Stockholm: P A Norstedt & Söners förlag.
Malmöhus läns landskansli, Handlingar rörande resande och deras förpassande, EIVa:1, Landsarkivet i Lund.
Mantalslängd Everlövs socken 1721.
Nilsson, Hans 1972: Boken om Veberöd. Malmö: Veberöds byalag.
Rietz, J.E 1877: Svenskt Dialekt lexikon. Lund: Gleerups förlag.
Skånska Guvernementskansliet. Skånska postakten 1718, Handlingar rörande vägar och skjutsväsende, EI:1, Landsarkivet i Lund.
Swanander, Frostensson, Jonas 1958: Bara härad i slutet av 1700-talet. (i översättning av) Helge Andersson. Lund: Bara härads hembygdsförenings förlag.
Torna häradsrätts arkiv 1693, AIa:3; Landsarkivet i Lund.
Torna häradsrätts arkiv 1698, AIa:8, Landsarkivet i Lund.
Torna, Bara och Harjagers kronofogdearkiv 1740-1869, Handlingar rörande skjutsväsen och gästgiveri, Handlingar ang. Efverlövs gästgiveriskjutsar 1790-1835, FII:1, Landsarkivet i Lund.
Tuneld, John 1960: Prästrelationerna från Skåne. Av År 1667 och 1690. Lund: Gleerups.
Tillbaka till Resor i Skåne under 1700-talet